Throwback frikking Sunday - uppladdade teckningar från 2011 till 2015

2017-03-05 @ 09:49:24 Art Kommentarer (0)
Att rita och måla är som att sticka och virka. De förknippas ihop, men är helt olika saker. Jag har på senare tid försökt inse att jag ritar, och inte målar med mina färgpennor. Det är aningen skitjobbigt att försöka ta isär på dessa ämnen, och folk i min närhet tar fortfarande fel. Det är egentligen enkelt, bara det att ordvalen kopplas ihop. Makes sence? 
Under 2011 kallade jag vad jag gjorde för att måla, istället för att rita.
Från bloggen ruwscoeworld.blogg.se
Fun fact, jag använder i princip fortfarande samma teknik när jag ritar hår, som jag gjorde för 6 år sedan.
Deep shit.
yhfgfhnljgv jhklhb-l.
Rymd-perioden för 6 år sedan. I'm basically still there.
gahdgsahadfjgddhsjsghashs
Jag hade precis upptäckt tumblr...
 
2012, blogg: slob.blogg.se
 
Jag gillade att leka med tanken på dödlighet och giftpinnar, jag rökte inte själv, astmatiker, jag var väl... 15? 
 
 2013, violent.blogg.se
När jag hade börjat med Touch-markers. Fotnot, har inte använt såna markers på år och dar. 
Jag gillade den här teckningen.
 
Till Kittie.
Olly Alexander, som jag fortfarand crushar över. Han gillade den här bilden på instagram, u know, before he got famous. 
Violetta Ell.
 
VÄNTA! Här någonstans skiftade det år, vi är nu inne på år 2014. 
 
 
 
2014 rosak.blogg.se
 
 2015, rosak.blogg.se
 
2015 startade jag ett instagramkonto som jag fortfarande håller på med. Då hette jag plasticmeat, nu heter jag seaplantpie. Bilden ovan var min första post. 
Det här blev ett sjukt långt inlägg, fyllt med bilder. Shit pommes... Jag blir lite nostalgisk. Jag kommer ihåg nästan alla dessa teckningar och vart jag befann mig i livet när jag ritade dem. Åh.
 
Kommentera gärna, och säg vad du tycker!!
 

Ny hårfärg samt självporträtt

2017-02-24 @ 21:18:36 Art Kommentarer (0)
Porträttet är ritat i Photoshop CC
 

Hur får en till en egen konst-nisch?

2017-02-11 @ 15:29:00 Art Kommentarer (0)
 
Jag har inte mycket erfarenhet utav det här ämnet. 
Saken är den, att jag skriver detta inlägg för att jag behöver uppmuntra mig själv, då jag bara har en liten aning om vad som kan hjälpa mig. Att skriva ett inlägg om det och kunna utveckla det vidare, ha det sparat på skärmen, kanske får mig att utveckla någonting själv. Kallar en det för självhjälp? 
 
När jag ritar är jag inte så självsäker. Jag får prestationsångest. Jag har inte kunskapen nog att få fram resultatet jag vill ha, kanske för att jag inte ens vet vad jag vill få fram för resultat. Vad jag vill få fram, är det bästa någonsin. Jag vill förbättra mig till max, på en och samma gång. Det är kanske därför jag alltid har art-block hela tiden. Enda gången jag är avslappnad och inte har för höga tankar om mina bilder, är faktiskt, som en uppenbarelse, när jag har kroki på skolan. Varning!! Sidospår!!! Jag tänker inte så mycket på vad jag gör, även fast en ska det, och jag blir rätt nöjd med resultaten ändå. Jag känner att jag är bra på något, att jag får fram det jag vill ha ritat. Dessutom är det nästan alltid på tid, men jag känner ändå ingen press. I'm as cool as a lump of ice. Fungerar jag konstigt?
 
Att däremot sitta framför ett tomt papper, med all tid i världen, är plågsamt. När jag känner att jag verkligen måste göra någonting och inte får fram det på pappret, är fruktansvärt jobbigt. Ibland slutar det med några frustrerade tårar. Så jobbigt är det. #tufftliv
Jag har nog bara en liten syn på vad jag strävar efter i mina teckningar, att beröra. Helst på ett egendomligt, nästan obehagligt sätt. Inte på ett negativt vis, snarare tvärt om. Jag tycker om charmen i egensinnad konst. Konst i överbedrift, något en kan relatera till. Detta är väldigt abstrakt, men vad jag syftar på finns någonstans i mitt huvud. Kanske får jag fram det via mina teckningar då och då, men jag är fortfarande, sällan nöjd med det jag gjort. Jag har invanda drag när jag skissar, allt jag gör är av vana, och det gör det svårt för mig att utveckla något nytt. Jag önskar att jag kunde börja om på nytt, för jag har blivit så skadad av dragen i mina porträtt. DÄR är min nisch. Jag är inte nöjd med den för fem öre. 

Jag synkar, skannar och inspireras av så många konstnärer, och det är kanske nu jag kommer till poängen med hela detta blogginlägg. Jag har så mycket inspiration, att att jag inte kan få fram något av det i mina verk, ibland står det still, men när jag trycker upp Pinterest på min skärm, så hittar jag så mycket fint, och jag vill kopiera all perfektion på en och samma gång. Det är så enkelt att kopiera, till viss del är det så bra att öva sig på att kopiera andra konstnärer, men ta inte äran för det. Lär dig bara hur de gjorde, inspireras till det råaste, och gör något eget och bra av det. 
För mig är det nog försent. Kanske finns en liten öppning någonstans, men jag är inte säker. Jag är inte så värst mångsidig i mina bilder längre. Om jag någonsin varit det... Jag värmer mig i min offerkofta...

Planen är, att om jag lyckas samla ihop alla mina personliga favoritkonstnärers bästa bilder, ta lite av varje, färgkombinationer, uttryck, olika ansiktsdelar, kanske jag får fram någonting bra? Jag minns inte vem som gav mig detta tips, men vad tusan, it makes sense. Det kan bli min nisch. Jag kanske hittar någonting som gör det bra. Jag kan använda synkandet, som jag har i märgen, till att göra någonting som jag faktiskt blir nöjd med. Det kan bli unikt, det kan också bli gräsligt. Men mest unikt. 
 
Nu tänker jag avsluta detta inlägg, be om ursäkt i förväg, för vad vet jag inte än, och skapa något. 
Jag tror att det hjälpte. 

Tidigare inlägg
Design av Tasnim
Headerbild från WallpapersWide